Egentligen har Tokyo alltid varit centralpunkten i Yakuza-serien. Inget annat spel på marknaden har målat upp ett stadsporträtt lika varsamt. Yakuzas Tokyo är en kärleksfull och noggrann hyllning i neon. Till skillnad från andra spel som utspelar sig i en öppen stadsmiljö, såsom GTA och Infamous, handlar Yakuza om de små betraktelserna och bär snarare sitt arv från Segas legendariska serie Shenmue.
Nästan alla byggnader i Yakuza går att besöka och i varje gatuhörn utspelar sig stadens drama i par som bråkar, människor som tigger pengar på gatan och skolflickor som fnittrar tillsammans lutade över en mobiltelefon.
En kristall med ålderssprickor i fasaden
Manuset är seriens starkaste sida
Till skillnad från de tre föregående delarna, där vi endast följt en person (Kazuma Hiryu), är detta en gripande historia om fyra personer som på olika sätt bär på de komplicerade banden till den ökända maffiasekten. Samtliga fyra delar är välskrivna och engagerade berättelser om människor i en brutal värld, vilka tvingas in i situationer där våld är den enda lösningen.
Ett föråldrat tempo
Tyvärr börjar serien gå lite på tomgång efter fyra nästan identiska spel, varav det första lanserades för sex år sedan. Ett typsikt speluppdrag går ut på en lång introsekvens varpå du får ett uppdrag att besöka en specifik plats i staden. På vägen dit hamnar du vanligtvis i ett antal strider som du inte kan undvika, varefter du kommer fram till ditt mål för ytterligare en lång filmsekvens. På detta sätt återupprepas hela scenariot genom den större delen av spelet.
Striderna utspelar sig på en liten yta där du ska spöa skiten ur upp till tio personer. Det känns med dagens mått som en ganska statisk upplevelse med en begränsad interaktivitet, särskillt med samtida konkurrenter som Mass Effect och Red Dead Redemption.
Följ Digital Life