Segern har smakat bättre
Presentationen av spelet är exemplarisk. Det är med pompa och ståt matcherna drar igång och både publik och kommentatorer känns rätt. Grafiken är superb och varje spelkarakt är trogen sin fighter vad gäller utseende och teknik.I matcherna finns farten där direkt. Slag och sparkar riktas mot motståndaren med hjälp av kontrollens spakar, inte helt olikt Fight Night-spelens sätt att slåss på. Problemen börjar när matchen når mattan och slagkämparna slungas in i spelets grappling-läge. All strategi byts då ut mot ett hjärnlöst smattrande på två knappar där framgången mest tycks hänga på tur. Det vore en stor spelsynd att säga att en eventuell vinst i det läget visar prov på skicklighet.
Tunt med fighters
EA kom inte åt UFC:s licens och därmed försvann många stora namn. Istället är det organisationer som Strikeforce och Dream som EA vänt sig till för att fylla karaktärsutbudet. Och det är sparsamt, men några av de största fighting-namnen finns där. Feder, King Mo och Overeem är alla starka kort som kan säkerställa ett tungt slagsmål. De olika kämparna har verkligen sin egen unika stil, vilket till viss del väger upp det svaga utbudet.
Stannar vid contender-platsen
Att på första försöket slå sin konkurrent är svårt, men EA MMA har definitivt potentialen att gå om. Med några intressanta online-funktioner, som möjligheten att kunna skapa egna galor med riktiga live-kommentatorer och egeninspelat trash-talk, kryddas betyget lite extra. Men på grund av det hemska grappling-läget, den tunna skaran fighters och de långa laddningstiderna förlorar EA matchen mot THQ i år.
Följ Digital Life