Epic Mickey

J ag blev verkligen trollbunden av de första konceptbilderna föreställande skitiga steampunkmiljöer och styltigt robotifierade versioner av Kalle Anka och Janne Långben. Spelets protagonist Musse Pigg, han skulle minsann få ett skitförbannat ansiktsuttryck på bästa Fable-manér efter att ha ställt till med ofog i ödelandet och hypen var total.

Dessvärre har det hänt en hel del under den långa utvecklingstiden. Förmodligen har man varit rädd för att skrämma bort de köpstarka barnfamiljerna och just därför har 2010 års ”episka Musse” samma puckade ansiktsuttryck genom hela spelet. Kvar har vi ett ganska ordninärt plattformsspel i ett något mörkare universum.

Skruvad Story
Musse Pigg vaknar upp efter att ha somnat med en Lewis Carroll-bok på magen, går fram till sin spegel och hoppar in i den. På andra sidan väntar ett slags gränsland dit de bortglömda Disneykaraktärerna förpassats efter att vi slutat älskat dem. Efter ett klåfingrigt missöde lyckas han spilla ut thinner över hela världen – och nu är det upp till honom att ställa allt tillrätta.

Det finns verkligen mycket att ställa till rätta i Epic Mickey. Visst är det kul att ha mycket att göra men varför ska precis allting i världen behöva vara trasigt? Alla jag pratar med vill ha hjälp med någonting och ingenting fungerar. Till min hjälp har jag en thinnerspruta och en färgpensel – två verktyg som på något sätt ska symbolisera min destruktiva respektive kreativa sida. Idén är kul, men pussellösningen är brutalt enformig och kontrollen lämnar mycket att önska. Kameran som kontrolleras med hjälp av styrkorset är så seg att man undrar om det är ett skämt!

Stämningsfullt universum
På pluskontot har Epic Mickey en otroligt stämningsfull värld, som i mångt och mycket förlitar sig på ett mysigt soundtrack som för tankarna till Tim Burtons filmer. Den surrealistiska stämningen från de tidiga konceptbilderna finns kvar som fragmentariska ingivelser och när spelet väl tar ut svängarna har det betydligt fler beröringspunkter med American McGees’ Alice än en generisk sockerchock signerad Disney. Men de vackra ögonblicken är förhållandevis få.

Det är upprörande hur Warren Spector och hans bundsförvanter misslyckats så kapitalt med att infria våra förväntningar – men i grund av botten är Epic Mickey ett helt okej barnspel. Paradoxalt nog måste man nog ha några år på nacken för att uppskatta spelets estetiska kvaliteter.