T änker man på hur snabba dessa spelen är och att fiender kan komma från överallt så verkar det troligt att man utvecklar en sådan vana. Vi har ju exemplet med försvarsmaktens reklam i TV där ett antal scener visas i snabb följd och så frågar man efter färgen på paketet som stod i hyllan bakom en av personerna. Jag ser det inte ens på reprisen utan bara på den långsamma reprisen. Och därmed är jag inne på dagens tema: Snabbhet!

För rätt många år sedan såg jag en snutt på en amerikansk TV-show, en som sänds under dagtid och riktar sig till hemmafruarna som går hemma och har det tråkigt. Det var fråga om att någon utvald hemmafru skulle svara på ett antal frågor och det gick i ett rasande tempo. Programledaren hade nästan samma svada och takt som en amerikansk auktionsutropare, men märkligt nog fick hemmafrun ofta chans att komma in – i samma takt naturligtvis. Och så kom en fråga och varsågod, här är en tvättmaskin, ny fråga, jajamensan, diskmaskin också! Och en fråga till, ja då blev det en bil! Tack så mkt, nästa hemmafru! Jag såg max 45 sekunder och under den tiden skänktes det bort två bilar och tre tvättmaskiner och en del andra vitvaror jag bara inte såg! Jämför det med Bingolotto! Men hemmafruarna fick allt vara alerta och med på noterna vilket de faktiskt var. Jag är faktiskt både skrämd och imponerad, speciellt som det på den tiden fanns några shoot’em up spel att träna sin snabbhet på.

Samma sak med MTV och musikvideor. Här tycks regeln vara: Bildväxling senast efter en halv sekund! Ska man hinna se något får man vara snabb i både syn och tanke. Eller spela shoot’em up spel! Fast med en musikvideo är väl tanken mera att lyssna…

I början av 2000-talet var jag med i ett forskningsprojekt i Växjö, som handlade om content management. En hel del av företagen som deltog i detta projekt låg i framkanten och hade avancerad teknik. Dessutom konkurrerade man med varandra. Men ändå var man väldigt öppna och höll inte speciellt mycket på sina affärshemligheter. Orsaken var att utvecklingen var så pass snabb att om några veckor var ändå alla uppdaterade. Detta var strax efter att IT-bubblan spruckit då det visade sig att de snabba vinster riskkapitalisterna väntade sig uteblev.

Ett annat exempel på snabbhet, som faktiskt verkar ha nått sitt tak är klockfrekvensen hos datorerna. Min första dator, en CP/M dator hade en klockfrekvens på 4khz, den jag sitter vid nu har 2 Ghz. Någon miljon gånger snabbare. Men jag arbetar stort sett lika snabbt då som nu. Snyggare grafik, visst, men arbetsmässigt går det faktiskt inte snabbare. Så här verkar vi faktiskt ha nått ett tak. Däremot har jag märkt en annan sak: jag förkortar ofta. T.ex. skriver jag ngn och mkt istället för ”någon” och ”mycket”. Det märx inte (där blev det en boxtav mindre) för Word autokorrigerar, men hamnar jag på en dator utan dessa korrigeringar så blir det en märklig text och med många ”x” i sig. Men begripligare än chattiskan. Det tog en stund innan jag lyckades tyda ”How r u?” Eller i Farmville, mitt favoritspel på Fejjan: ”GT TY” (betyder ”Golden Chicken, Thank You”). Och så är vi tillbaka där vi började: Spel!

Jag ville gärna ha en blue ray spelare och jag gillar att spela Need for Speed eller rättare sagt: Köra omkring med bilar och krocka. Därför skaffade jag en PS3 och fick ett shoot’em up spel på köpet. Det handlade om James Bond.  Men jag anser det är tekniskt omöjligt att hinna ducka, springa, sikta och skjuta på de millisekunder man har på sig! Ingen av kvinna född människa klarar av detta! Men jag är väl för gammal, mitt favoritshoot’em up är det gamla Marathon, speciellt på de banor som jag själv gjorde!

Till sist en liten tanke: Detta är den 30:e krönikan jag skriver till Digital Life! Tänk vad tiden ändå går fort!