I månadens nummer av Digital Life väljer vi bort halvmesyrer, subtila antydningar och lösryckta karaktärer. Månadens resmål ska vara stationerade långt under jordens yta – och allra helst ska de brinna.

Heat Mans bana (Mega Man 2 1988)

Magma Man och Fire Man i all ära. Mega Man-seriens mest utpräglade helvetesskildring hittar vi i Mega Man 2. Här finner vi den röda färgskalan, den dödliga lavan och den vibrerande hettan som kommit att bli synonym med platsen.

Värst av allt är det mekaniskt svischande ljudet av fritt hängande stenblock som tillintetgörs i samma sekund som vi ska hoppa på dem. Den typen av block kan bara finnas på en plats, och det är i helvetet.

Inferno (Doom 1993)

Efter att ha skjutit oss genom ”The Shores of Hell” tar vi det slutgiltiga steget in i Inferno. ID Softwares helvete är egentligen ganska likt deras ickehelvete, men det finns subtila skillnader: Väggarna är röda och marken ser ut att vara gjord av kött och ben. Innan vi vet ordet av kommer en mindre armé av brinnande dödskallar farande genom luften. Fram med motorsågen!