P oängen är att människan idag blir utsatt för så många kommunikationskanaler, har så många uppgifter på gång samtidigt att hon håller på att tappa förmågan att fokusera på det hon ska göra. Ett exempel: Just nu när jag skriver detta, lyssnar jag på en Bach-kantat (”Sei Lob und Preis mit Ehren”), som jag en gång i tiden hämtat från någon nätradio. Jag laddar samtidigt upp en film som jag just tagit till min site om kundcenter, e-posten lurar i bakgrunden, både jobb och den privata. Förresten kom det just ett brev från Stayfriends där en släkting lagt till mig i sin kontaktlista. Han hade skrivit ett meddelande, men då ingen av oss är guldmedlemmar kan vi inte läsa det … Så har jag ett fönster uppe från Sveriges radio där programmet beskrivs. Dessutom har jag uppe en webbradio där jag kan lyssna på programmet igen. Men jag har inte uppe Facebook och inte heller Twitter, Youtube eller Myspace där jag också har konton. Jo, förresten, en sak till, jag håller på att skriva en krönika till Digital Life.

Meyer har visat att det kostar mental energi för att byta mellan uppgifter. Ju mer ovana de är, desto mer energi kostar det. För att citera honom: ”For tasks that are at all complicated, no matter how good you have become at multitasking, you’re still going to suffer hits against your performance. You will be worse compared to if you were actually concentrating from start to finish on the task”. Det är i själva verket så illa att hjärnan blir överbelastad, den klarar inte av alla signaler som kommer in och måste stänga av en del. Därför märker vi inte att vi fått sms, vi glömmer att vi skulle betala räkningar, skriva en krönika etc.

Vidare är det så att om vi blir avbrutna, ja då måste vi ju gå tillbaka och fortsätta där vi slutade. Meyer menar att vi många gånger faktiskt måste gå mycket långt tillbaka och ta upp tanken ända från början. Och det tar tid, kan faktiskt ta dagar ibland. Fast lite musik i bakgrunden lär bara vara bra, för det pockar inte på någon direkt uppmärksamhet, det hjälper oss istället att fokusera.

Nu kan jag inte låta bli att tänka på dagens tonåringar. De chattar med en mängd kompisar, spelar spel på nätet, surfar runt på Facebook, Twitter, Youtube, Myspace, Flickr, Bambuser etc. Nu finns dessutom Google Waves, som är jätteheta. Och så sms:ar de, idrottar och läser läxor. Samt träffar kompisar – ibland. Meyer menar att vi håller på att permanent förstöra deras hjärnor med all denna multitasking, vi formar en generation som inte klarar av att fokusera.

Nu borde jag förstås prata med Elza Dunkels som forskar kring ungdomar och nätet och menar att vi har en tendens att överdriva farorna, att kidsen har mycket bättre koll än vad vi tror. Men det överlåter jag faktiskt till läsaren att göra, det finns säkert något litet timeslot då detta kan låta sig göras.

Jag kommer också att tänka på en gästföreläsning jag höll för ett gäng psykologistuderande på 70-talet. På den tiden fanns det inget GUI och WYSIWYG var ett okänt begrepp. Det var menyer det handlade om! Välj mellan rad 1 till 9! Basta! Då hävdade jag att vi kommer att använda oss mer och mer av datorer och blir till sist påverkade av dem att vi blir helt handlingsförlamade om vi inte har ett antal färdiga val att göra. Jag hävdade att Homo Sapiens, den tänkande människan, skulle bli ersatt med Homo Binariensis, den väljande människan. Helt rätt var detta kanske inte, nu ser det ju ut som den nya människan blir Homo Unfocusensis, den ofokuserade människan, som hela tiden hoppar mellan olika arbetsuppgifter.

PS. Denna krönika skrev jag i stort sett i en oavbruten följd på ungefär 30 minuter. Jag måste vara i det närmaste fossilär! DS.