2002

För svensk filmindustri börjar decenniet publikstarkt. När vi har hunnit fram till 2002 har intresset svalnat något, men håller sig fortfarande på en hög nivå. Kjell Sundvalls ”Grabben i graven bredvid” lockar närmare en miljon svenskar till biograferna. Guldbaggarna går detta år främst till Lukas Moodyssons film ”Lilja 4-ever”, som med sitt samtidsdrama om trafficking väcker starka känslor och synliggör ett samhällsproblem som dessförinnan varit dolt i mörker.

Även på den internationella scenen står samhällsdebatterande filmer högt i kurs. Michael Moore gör filmen ”Bowling for Colombine” där han starkt tar avstånd från de amerikanska vapenlagarna och gör kopplingar till den tragiska skolmassakern i Littleton, där tretton unga människor miste livet. Moore lyckas med konststycket att dra storpublik till biograferna för att se dokumentärfilm och belönas med en Oscarstatyett.

Föregående års musikalfilmstrend följs upp med stjärnspäckade ”Chicago” och Eminem gör en betydligt mer jordnära variant av genren med ”8 mile”. Annat minnesvärt från 2002 är Salma Hayeks porträtt av den mexikanska konstnärinnan Frida Kahlo i filmen ”Frida”, Roman Polanskis ”The Pianist” som vann flertalet priser under året och brasilianska ”Guds stad” om unga människors uppväxt i utkanten av Rio de Janeiro.

Årets action- och thrillerrökare är utan tvekan ”Infernal affairs”. En Hong Kong-rulle där polisen och maffian har lyckats plantera varsin bulvan i motståndarens läger. Det är otroligt nervkittlande scener när jakten på rivalerna blir både sofistikerad och blodig. Några år senare fiskar Hollywood upp filmen och gör remaken ”The Departed” med Leonardo DiCaprio och Jack Nicholson.

2003

Det blir ett mellanår för svensk film där den publikmässiga toppen består av ”Kopps” och den konstnärliga höjdpunkten är Björn Runges ”Om jag vänder mig om”. I Amerika duggar storfilmerna däremot tätare. ”Sagan om konungens återkomst”, som är den avslutande delen i Ringen-trilogin, är årets mest sedda film och tar senare storslam på Oscarsgalan. Filmen tar begreppet avslutningsscen till helt nya nivåer med ett farväl som tidsmässigt går att jämföra med inlandsisens tillbakagång i slow-motion. Quentin Tarantino lanserar första delen av den koreograferade våldsbaletten ”Kill Bill”, samtidigt som många tycker att årets drama är ”Åter till Cold Mountain”. ”Lost in translation” blir kritikerhyllad inte minst för utmärkta skådespelarinsatser av Bill Murray och Scarlett Johansson. Filmens desillusionerade tematik väcker stor igenkänningsfaktor under detta årtionde.

Killen som hittills mest gjort intressanta biroller, Philip Seymor Hoffman, får sin första huvudroll i bortglömda ”Owning Mahowny”. Seymor Hoffman tillhör från och med 2003 gräddan av Hollywoods skådespelarelit. I Cannes är det också amerikaner som dominerar detta år. Gus Van Sant vinner stort med det verklighetsdramat ”Elephant”, som skildrar dagen för massakern på Colombine High School. Med suggestiv ljudbild och närgången kamera skapar Van Sant en filmupplevelse som är svår att glömma. Betydligt mer uppsluppna tongångar är det i den franska animerade filmen ”Trion från Belleville”, där karaktärerna utgörs av en tanig Tour de France-cyklist, en låghalt farmor, en överviktig hund vid namn Bruno och en jazzsjungande trio med gamla damer.

2004

Europa återtar det kreativa initiativet 2004 med flertalet bra filmer. Pedro Almodovar släpper ”Dålig uppfostran” och fransyskan Agnès Jaoui kontrar med ”Se mig”. I Berlin vinner ”Mot väggen” Guldbjörnen och filmens regissör Fatih Akin hyllas av en enig kritikerkår. ”Mot väggen” är ett drama som rör sig mellan Hamburg och Istanbul. Filmens soundtrack rymmer Depeche Mode, Sisters of Mercy och turkisk folkmusik vilket blir till en bra varudeklaration även för denna eminenta film.

Om Wong Kar Wais ”2046” är årets vackraste film, så är troligtvis ”The life aquatic with Steven Zissou” den galnaste och mest underhållande. Fransmannen Michel Gondrys ”Eternal sunshine of the spotless mind” aspirerar också på titeln beträffande udda berättande.

Dokumentärfilmen lyckas väl i Sverige med guldbaggevinnande ”Armbryterskan från Ensamheten” och internationellt återkommer Michael Moore med ”Farhenheit 9/11” som är ett frontalangrepp på president Bush och kriget mot terrorismen. Decenniets bästa dokumentärfilm ”Ceský sen” har premiär och visas på festivaler runt om i världen under de kommande åren. ”Ceský sen”, som närmast kan översättas med ”tjeckiska drömmar”, skildrar vad som har hänt med våra drömmar sedan stormarknader, gallerior och McDonalds-ekonomi har fått allt större inflytande över våra liv. Denna pricksäkra satir hade förtjänat en större biopublik.