D et börjar segt, rent utav dåligt. Introduktionen i Hawx är allt annat än intressant, jag som spelar får inga som helst instruktioner och det är direkt ut i stridens hetta. Efter att ha skjutit ner ett par fiendeplan och cruisat omkring i Mach 2 ett tag känner jag mig lagom uttråkad. Tom Clancys tråkiga militärlingo tuggas i mitt öra och jag kan inte bry mig mindre om storyn, de politiska maktspelen och hur stora muskler USA:s armé har. Bara själva tanken om att USA ständigt skulle vara under attack och att det alltid finns handlingskraftiga män att möta detta hot får mig att gäspa.

Men så händer det, Hawx gör en helomvändning och förvandlas till ett helt okej spel. Tyvärr dröjer det en bit in för att det ska ta fart, men när man väl kommit dit flyger man omkring i heta eldstrider och skjuter ner fiendeplan som om man inte gjort annat.

Hawx är förvisso fortfarande långt ifrån att vara ett toppspel, ingenting är speciellt välgjort men det är inte heller dåligt. Jag har ändå hyfsat roligt när jag flyger omkring flera kilometer upp i luften och skjuter ner allt i sikte.