Content on this page requires a newer version of Adobe Flash Player.

Get Adobe Flash player

Bad to the bone

GTA IV: Lost and Damned

Lost and Damned tar sin början när Johnny Klebitz glider på sin motorcykel med sitt gäng längs Liberty Citys gator ackompanjerat av skränig rockmusik. Jag känner direkt att det här är ett GTA jag vill spela, ett GTA i min stil. Det är inget fel på Nikos resa genom Liberty City, men hårdrock, skägg, våld och avsågade hagelgevär stämmer bara bättre överens på vad jag anser ska platsa i ett bra spel.

Bad to the bone

B illy, gängets egentliga ledare, ska släppas ut från finkan efter att ha sjabblat till det något ordentligt. Under tiden han suttit inne har Johnny fått sitta bakom spakarna och styrt gänget med svärmorsdrömmar på sitt sätt, han har hållit en lägre profil och inte gjort allt för mycket väsen av sig. Allt det ska visa sig ändras nu när Billy är tillbaka och vill återinrätta sitt gamla ledarskap, folk dör och helvetet brakar loss som resultat.

Släng dig i väggen, Niko
Visst gillade vi GTA IV, det är ett briljant spel, men det är något speciellt med Lost and Damned. Skinnjackorna, hårdrocken och den tuffa ”fuck you”-attityden. Att cruisa genom Liberty City med Run to the Hills av Iron Maiden i bakgrunden och ett avsågat pumphagel uppsvingat över axeln ingjuter en härlig känsla i magtrakterna. Hade det inte varit för den kassa kontrollen till fots, avsaknaden av checkpoints vid uppdrag och en aning repetitiv dialog med massa svordomar hade jag gett Lost and Damned full pott.

Diskussion
LÄSVÄRT
Tigern är sig lik
3.0/5
Upprepande sandlådeslakt
3.0/5
Blades of Time
2.0/5
Sätter tålamodet på prov
3.0/5
Förfinat in i minsta detalj
4.0/5
Ett kärt återseende?
2.0/5
Bakåtsträvande skräckkliché
2.0/5
Ett Pokémon för de minsta
3.0/5
Arga leken börjar nu
4.0/5
Hjärndöd action på fyra hjul
2.0/5
Se upp i backen!
3.0/5
Arkadfotboll på gatan
3.0/5
Sakaguchis sista chans
4.0/5
Bit för bit
Välgjort men innehållslöst
2.0/5