J ag börjar när internet var ungt, omkring 1997. Då fanns talesättet: “Om du inte finns på webben, så finns du inte!” Detta gällde främst företag och alla företag skulle ha sin egen hemsida, hur tafflig den än var. Ofta var det bara en bild på företaget, en intetsägande beskrivning av vad de sysslade med och så adress och telefonnummer.

Vi ser faktiskt en hel del av dessa sidor fortfarande. Syftet var att visa upp sig, att exponera sig och sitt varumärke. Konsulterna på den tiden skar guld med täljknivar, det var enkelt att sno ihop en hyfsad sida och ännu enklare att ta betalt för den. Det som räknades var antalet besökare, av någon anledning trodde man att ju fler som besökte hemsidan desto mer tjänade man. Stor exponering innebar att före-taget var stort. Size does matter, i varje fall när det gäller besökssiffror.
För en enskild person var det ganska enkelt att ha en egen hemsida. Passagen och liknande portaler tillhandahöll möjligheter att med enkla medel skapa egna hemsidor, som organiserades i portaler. Här var antalet besökare otroligt viktigt och på nästan alla sidor fanns en räknare som talade om att hundratusentals personer hade besökt sidan. Men det var bara fejk, i verkligheten kom bara fem stycken. Man kunde nämligen sätta godtyckligt startvärde på räknaren. Syftet med många besök, ja, säg det!
Det fanns kanske en vag föreställning om att folk skulle läsa denna fantastiska hemsida och bli påverkade av det ena eller det andra. En del sidor var förstås bra, speciellt när någon samlade hop en massa fakta, länkar och bilder omkring ett visst ämne. Jag kan här nämna “The Classical Problem Web”, som är en hypertextsamling kring klassiska problem inom informatiken. Ett antal årskullar av magisterstudenter i Växjö gjorde denna helt och hållet för hand. Den finns på

http://www.perflensburg.net/cp-web/index.htm.

Nästa nerslag handlar om det som med ett fint ord kallas “communities”. Här hittar vi Facebook, YouTube, Myspace, Lunarstorm men också mer seriösa communities som Linkedin och så förstås att datingsiter. Som jag varit inne på tidigare fläker folk ut sig till beskådande för hela världen. Här gäller också olika mätvärden, närmare bestämt, i form av hur många kontakter eller vänner man har, hur många applikationer man har på Facebook och hur många grupper man är med i. Och nu börjar det bli lite intressant.
För de här grupperna har specifika syften, ofta politiska. En sådan grupp var gruppen som skulle samla hop en miljon röster för att få Bush att avgå. Vi har också gruppen för ett fritt Skåne och så såg jag någon grupp som jobbade för att Dösjebro skulle bli egen kommun. Dessa grupper kan i bästa fall bli omtalade i tidningar och i värsta fall blir medlemmarna stämplade som terrorister och registrerade hos SÄPO. Är det tillräckligt många personer i dem så får de effekt. Störst status är naturligtvis att äga en grupp med massor av medlemmar. Men det ska vara fruktans-värt många och det innebär i regel ganska avgränsade och precisa företeelser där man lätt kan hålla med. Det blir frågor av typ ja/nej.

Sista nerslaget kom ungefär i fjol. Det handlar om “bloggosfären”. Att blogga innebär att man skriver en form av “dagbok”, fast på nätet och gör det tillgängligt för vem som helst. Väldigt ofta handlar det om tonåringar som skriver om sitt dagliga liv, sina tankar om det ena eller det andra. För en utomstående framstår det ofta som triviala och ointressanta saker. Man undrar varför de tror att världen vill veta vad deras hund gjorde, att de inte gillar vädret och att de är sura för att en viss person sa/inte sa något igår kväll. Här finns ingen räknare så man kan inte direkt se hur många som besöker sidan – men man kan få kommentarer. Det är kommentarerna som räknas, ju fler kommentarer desto större inflytande; desto större ego. Dessa bloggar kallar jag trivialbloggar och deras påverkan är väldigt liten, om ens marginell.
Men så kom FRA-förslaget och “hela bloggosfären” röt till och tvingade faktiskt fram en, om än marginell, så dock en ändring av lagen. Vi har i skrivande stund (den 19 jan -09) det massiva drevet då Liza Marklund anklagades som en lögnerska som för snöd vinnings skull fantiserade ihop en massa skit kring existerande personer. Här visar internet sin påverkan som politisk faktor i samhället. Här var det antalet kommentarer som räknades, ju fler desto bättre. Och det fick effekt!

Vad har då dessa företeelser gemensamt? Jo, size matters! Ju fler besökare, ju fler vänner, ju fler medlemmar och ju fler kommentarer desto bättre. Vi ser också en påverkan på samhället som blir större ju fler besökare/medlemmar/kommentarer som finns, men vi ser också att denna påverkan blir större ju mer avgränsat ämnet är.
Klassiska problemportalen har knappast påverkat samhället även om ett universitet i USA rekommenderar sina studenter att läsa två av sidorna där. Gruppen för ett fritt Skåne kommer inte att göra Skåne fritt, men man kan i varje fall visa upp ett antal siffror på hur populär tanken är. Men de avgränsade och konkreta frågorna om FRA och Liza Marklund fick verkligt stort genomslag.
Så hur blir det då i framtiden? Jo, alltfler kommer att skriva om alltmer begränsade saker och hoppas få massor av kommentarer. Media och därmed också statsmakten blir tvungna att ta upp saken och vi kommer att påverka! Men det gäller begränsade företeelser, där det är lätt att antingen vara för eller mot. I regel mot. Det medför att vårt liv kommer att bli mer och mer uppdelat, alltmer fragmenterat, allt mer binariserat, men vi kommer att ha inflytande!
Det massiva trycket från det som upplevs som medborgarna kommer att påverka partierna, riksdagen och regeringen. Men hur vet vi att det är ett genuint medborgar-tryck och inte bara ett som fejkats av 100 smarta journalister som bloggar under olika 1000 olika namn?