L ångt bortom det vidsträckta landskapet lägger sig solen sakta i det purpurfärgade kvällstäcket. Bredvid mig finns min trogna tjänare som, trots att han är en hund, känner mig bättre än alla mina köpmän, kvinnor och grannar.

Fable 2 är ett väldigt öppet spel, det är den allra största styrkan. Redan från start formar du din karaktär genom dina handlingar. Du har alltid val, och de kommer att påverka hur din värld runt omkring kommunicerar med dig.

Det första spelet var väldigt bra, men led av alldeles för stora förhoppningar på grund av att spelets producent snackat upp det. Resultatet blev en oförtjänt besvikelse. I uppföljaren har Lionhead bättrat sig på nästan alla punkter och många av de moment som utlovades i det första spelet finns nu att finna i Fable 2. Tyvärr är det fortfarande långt ifrån världens bästa spel. Många småbuggar finns kvar och historien tappas bort på grund av dålig regi i de delar som bär handlingen framåt. Oftast består de av en person bredvid dig på skärmen som pratar, utan vare sig dramatiska kameraklipp eller ackompanjerad musik. Det är synd, men kanske blir det ännu bättre i Fable 3?